Natascha de SENGER, även känd under namnen Natascha MICHEEW-KULLBERG och Natascha ALEXANDROVNA JUSUPOV (YOUSSOPOV), var en skulptör och målare med svensk och schweizisk nationalitet.
Natascha de SENGER föddes i Göteborg den 19 april, 1925. Hon växte upp i en familj som ingick i den ryska aristokratin som var en del av den vita utvandringen. Hennes familj slog sig ner i Stockholm några år efter hennes födelse. Hennes mor Elena PAVLOVNA född SCHEREMETIEFF (SHEREMETIEV), var även hon konstnär.
När Natascha var 6 år gjorde hon sina första skulpturer, vilket ledde till mötet med Carl ELDH som hon sedemera blev elev till. Hon studerade vid Stockholms konstakademi där hon tilldelades flera priser. Prins Eugène kom att bli hennes beskyddare.
Vid slutet av sina studier, begav sig Natascha de SENGER till Genève, Schweiz, som blev hennes bas och därifrån kom hon att resa världen runt fram till 1950-talet för att vidareutbilda sig för den tidens största konstnärer. Hon reste till USA för att träffa den svenska skulptören Carl MILLES, som vid den tiden var för chef för institutionen för skulptur på Cranbrook Academy of Art i Bloomfield Hills, Michigan. Hon reste även till Finland för att träffa den finska skulptören Wäinö AALTONEN och till Italien för att träffa den italienska skulptören Giacomo MANZU som undervisade vid Brera-akademin.
Natascha de SENGER arbetade även med den svenske skulptören, målaren och grafikern Eric GRATE i hans ateljé i Skeberg söder om Leksand.
Natascha de SENGERs liv var mycket kosmopolitiskt och kom att präglas av hennes resor runt om i världen för sina skulpturer och målningar (hon talade sex språk flytande!). Hon hade ateljéer i Sverige (Stockholm, Tällberg), Österrike (Wien), USA (New York), Frankrike (Saint-Paul de Vence) och i Schweiz (Celerina, Genève) där hon var bosatt i flera år och även blev medborgare.
Natascha de SENGER avled i Tällberg, den 13 mars, 2012. Hon är begravd på Cimetière des Rois i Genève för att ha bidragit till stadens renommé.
År 2023 godkände statsrådet i Genève förslaget från kommunen Collonges-Bellerive att döpa torget vid Chemin du Pré-d’Orsat 8 och 10 till “Place Natascha-De-Senger”.
Under hela sin karriär signerade artisten sina verk med olika namn: Natascha, Natascha Alexandrovna, Natascha de S., N. de Senger, Natascha de Senger, Natascha Jusupov, Jusopov och Nalthus.
Dessa namnbyten har ibland skapat problem för samlare och gallerister och privatpersoner som har känt och följt henne under en annan identitet.
Djuren har alltid varit en stor del av Natascha de SENGERs liv. Under hela sitt liv kommer hon att omge sig av djur, vilka utgjorde en källa till inspiration och självuppoffring.
År 1980 grundade hon artisternas världsomspännande djurskyddsförening O.M.A.U.S.A i Genève: Organisation Mondiale des Arts Unis pour la Sauvegarde des Animaux. Målet med föreningen var att skydda utrotningshotade djurarter, förbättra deras livskvalitet, samt att värna om naturen.
Hennes hängivenhet tog henne till Sverige där hon 1991 grundade samma organisation. Hennes första projekt var att bevara krympande våtmarker och träskmarker och därmed flyttfåglar.
Under sin livstid var Natascha de SENGER mest känd för sina skulpturer, i synnerhet för sina offentliga verk som möter tusentals turister varje år i Schweiz och Tyskland.
Natascha de SENGER har även skapat betydande bildkonst, däribland en stor produktion av porträtt och djurscener. Ända sedan artistens barndom och under hela hennes verksamma liv har djuren varit den mest framträdande inspirationskällan både till hennes målningar och skulpturer.
”La Sirène du Léman” (Sjöjungfrun vid Genèvesjön) & ”Dieu Pan” (Guden Pan) är två av konstnärens bonsskulpturer.
Natascha de SENGER var fascinerad av nymfer, naturens gudinnor, kännetecknade av deras ungdom, skönhet och kärlek till gudarna.
Det var när hon såg de oregelbundna stenblocken framträda några simtag från egendomen Port Fleuri i Collonge-Bellerive vid Genèvesjön (i Genève-kantonen, Schweiz), där hon bodde med sin make François-Louis de SENGER, som hennes ande iklädde sig nymfens.
Det var så hon påbörjade sitt arbete, och på hösten 1966 uppenbarade sig en dag på klipporna ”La Sirène du Léman” (Sjöjungfrun vid Genèvesjön), även känd som ”Nymphe du Léman” (Nymfen vid Genèvesjön).
”La Sirène du Léman” (Sjöjungfrun vid Genèvesjön), har precis som Den lilla Sjöjungfrun i Köpenhamn (1913) – en av de främsta turistattraktionerna i den danska huvudstaden – hämtat inspiration från sagan med samma namn av Hans Christian ANDERSEN (1837) som regelbundet besökte Genèvesjön under sina resor till Schweiz mellan 1833 och 1873.
Många turister som beskådar ”Sirène du Léman” gör det från någon av båtturerna med La Croisière de la Sirène som organiseras av Swissboat och avgår från Quai du Mont-Blanc i centrala Genève. Det går också att besöka henne från fastlandet vid ”Plage de la nymphe” – en liten park som är välkänd bland lokalbefolkningen och som donerades till staden av familjen SENGER.
”Sirène du Léman” invigdes under en ceremoni vid Port-Fleuri, då Genèves musikkår Landwehr spelade ”Marche triomphale” (Triumfmarschen) från verket ”Fête des Vignerons” (Vinodlarfestivalen, 1889), av kompositören Hugo de SENGER.
Poesin och konsten intar en och samma plats i konstnärens själ, och det är härigenom som hon lät den nordiska sagans mysterium flätas samman med mytologin och som hon genom romantiken föreställde sig en fortsättning på historien om den lilla sjöjungfrun… ”Den lilla sjöjungfrun övergav för ett ögonblick vågornas attraktion och vände ansiktet mot stranden, endast uppmärksam på melodin som Pan spelade för henne på sin flöjt”. Det var så verket av den lilla sjöjungfrun 1967 kom att förenas med guden Pan och artistens verk fullbordades.
Skulpturen ”Dieu Pan ” (Guden Pan) inspirerades av Pan från den grekiska mytologin, en gud känd för att skoja med nymferna, och vars symbol bland annat är panflöjten. Artistens sjöjungfru hade nu sin egen gud vars uppgift var att beskydda henne.
Som modell tog Natascha de SENGER sin vän Rudolf NUREYEV (NOUREEV), den världsberömde balettstjärnan och koreografen från Ryssland, som delade hennes ursprung, med en familjebakgrund påminde om hennes och som liksom henne hade en fallenhet för konsten. Som en blinkning till sin man, bytte Natascha de SENGER ut guden Pans fot med sin makes, som hade en omisskännlig tå.
Verket av artisten ”La Sirène et le Dieu Pan” (Sjöjungfrun och Guden Pan) firades samma år (1967) under Genèves berömda internationella hästshow, som stod värd för tävlingen ”Nymphe du Léman”, där varje tävlande samarbetade med en ryttare.
”Sirène du Léman” testamenterades till kommunen Collonge-Bellerive.
Lorelei är namnet på en 132 meter hög klippa i Rhen nära Sankt Goarshausen, Tyskland. Detta rev som är beläget i den smalaste och farligaste passagen i Rhen, är omgivet av flera undervattensklippor, vilket har orsakat många båtolyckor.
“Denna plats har länge både fängslat och satt skräck de sjöfarande på floden. Sedan början av 1800-talet har orsaken till olyckorna tillskrivits en kvinnlig ande som omskrivs av författaren Clemens BRENTANO.
Från slottet beläget ovanför floden Rhen kom Lorelei, en ung flicka som sittande på klippan med samma namn, förtrollar sjömän från främmande land med sin sång med följden att deras fartyg förliser och slås i spillror. För de lokala fiskarna visar hon dock den säkra vägen runt klipporna.
Denna siren förevigades av Heinrich HEINE i hans berömda dikt “Die Loreley” (1824) och sedan av Friedrich SILCHER i en sång (1837) som blev en populär visa om floden Rhen.
Natascha de SENGER utformade en Lorelei i brons och skänkte den till Sankt Goarshausen, som önskade sig en skulptur som kunde representera denna legend. Den 6 augusti 1983 samlades ett stort antal åskådare på stranden och på båtarna för att bevittna avtäckningen av den 3,30 meter höga och 850 kg tunga statyn av Lorelei.
Sedan statyn restes, har legenden om Lorelei äntligen gjort ett synligt avtryck och platsen den utspelar sig på har blivit ett populärt turistmål. Tusentals besökare kommer varje år för att beskåda Lorelei från flodstranden eller från en kryssningsbåt, både för platsens skönhet och för legenden som omger den.
Utöver sina offentliga verk, går konstnärens artistiska produktion att finna i privata konstsamlingar världen över.
Bland hennes skulpturer återfinns mytologiska framställningar, byster, dansare och många djur, som till exempel ”Le combat des chevaux lipizzans” (Lipizzaner-hästarnas kamp) (1959), ett verk som skänktes till shahen av Iran, Reza Pahlavi.
Bland Natascha de SENGERs målningar återfinns flera porträtt, särskilt av Pandit NEHRU och hans familj, av shahen av Iran och hans familj, av den tidigare kungen Umberto II av Italien och hans gemål drottningen Marie-José, samt av skådespelaren David NIVEN. Hon har också målat flera porträtt av svenska landsmän, däribland sin vän skådespelerskan Greta GARBO, Nobelpris-vinnaren i fysik, Gustav DAHLEN, skådespelaren Olof LJUNGGREN och hans familj, samt ambassadören Harald EDELSTAM som hon också var gift med under en tid.
Under sin livstid var Natascha de SENGER mest känd för sina skulpturer, i synnerhet för sina offentliga verk som möter tusentals turister varje år i Schweiz och Tyskland.
Natascha de SENGER har även skapat betydande bildkonst, däribland en stor produktion av porträtt och djurscener. Ända sedan artistens barndom och under hela hennes verksamma liv har djuren varit den mest framträdande inspirationskällan både till hennes målningar och skulpturer.
”La Sirène du Léman” (Sjöjungfrun vid Genèvesjön) & ”Dieu Pan” (Guden Pan) är två av konstnärens bonsskulpturer.
Natascha de SENGER var fascinerad av nymfer, naturens gudinnor, kännetecknade av deras ungdom, skönhet och kärlek till gudarna.
Det var när hon såg de oregelbundna stenblocken framträda några simtag från egendomen Port Fleuri i Collonge-Bellerive vid Genèvesjön (i Genève-kantonen, Schweiz), där hon bodde med sin make François-Louis de SENGER, som hennes ande iklädde sig nymfens.
Det var så hon påbörjade sitt arbete, och på hösten 1966 uppenbarade sig en dag på klipporna ”La Sirène du Léman” (Sjöjungfrun vid Genèvesjön), även känd som ”Nymphe du Léman” (Nymfen vid Genèvesjön).
”La Sirène du Léman” (Sjöjungfrun vid Genèvesjön), har precis som Den lilla Sjöjungfrun i Köpenhamn (1913) – en av de främsta turistattraktionerna i den danska huvudstaden – hämtat inspiration från sagan med samma namn av Hans Christian ANDERSEN (1837) som regelbundet besökte Genèvesjön under sina resor till Schweiz mellan 1833 och 1873.
Många turister som beskådar ”Sirène du Léman” gör det från någon av båtturerna med La Croisière de la Sirène som organiseras av Swissboat och avgår från Quai du Mont-Blanc i centrala Genève. Det går också att besöka henne från fastlandet vid ”Plage de la nymphe” – en liten park som är välkänd bland lokalbefolkningen och som donerades till staden av familjen SENGER.
”Sirène du Léman” invigdes under en ceremoni vid Port-Fleuri, då Genèves musikkår Landwehr spelade ”Marche triomphale” (Triumfmarschen) från verket ”Fête des Vignerons” (Vinodlarfestivalen, 1889), av kompositören Hugo de SENGER.
Poesin och konsten intar en och samma plats i konstnärens själ, och det är härigenom som hon lät den nordiska sagans mysterium flätas samman med mytologin och som hon genom romantiken föreställde sig en fortsättning på historien om den lilla sjöjungfrun… ”Den lilla sjöjungfrun övergav för ett ögonblick vågornas attraktion och vände ansiktet mot stranden, endast uppmärksam på melodin som Pan spelade för henne på sin flöjt”. Det var så verket av den lilla sjöjungfrun 1967 kom att förenas med guden Pan och artistens verk fullbordades.
Skulpturen ”Dieu Pan ” (Guden Pan) inspirerades av Pan från den grekiska mytologin, en gud känd för att skoja med nymferna, och vars symbol bland annat är panflöjten. Artistens sjöjungfru hade nu sin egen gud vars uppgift var att beskydda henne.
Som modell tog Natascha de SENGER sin vän Rudolf NUREYEV (NOUREEV), den världsberömde balettstjärnan och koreografen från Ryssland, som delade hennes ursprung, med en familjebakgrund påminde om hennes och som liksom henne hade en fallenhet för konsten. Som en blinkning till sin man, bytte Natascha de SENGER ut guden Pans fot med sin makes, som hade en omisskännlig tå.
Verket av artisten ”La Sirène et le Dieu Pan” (Sjöjungfrun och Guden Pan) firades samma år (1967) under Genèves berömda internationella hästshow, som stod värd för tävlingen ”Nymphe du Léman”, där varje tävlande samarbetade med en ryttare.
”Sirène du Léman” testamenterades till kommunen Collonge-Bellerive.
Lorelei är namnet på en 132 meter hög klippa i Rhen nära Sankt Goarshausen, Tyskland. Detta rev som är beläget i den smalaste och farligaste passagen i Rhen, är omgivet av flera undervattensklippor, vilket har orsakat många båtolyckor.
Denna plats har länge både fängslat och satt skräck de sjöfarande på floden. Sedan början av 1800-talet har orsaken till olyckorna tillskrivits en kvinnlig ande som omskrivs av författaren Clemens BRENTANO.
Från slottet beläget ovanför floden Rhen kom Lorelei, en ung flicka som sittande på klippan med samma namn, förtrollar sjömän från främmande land med sin sång med följden att deras fartyg förliser och slås i spillror. För de lokala fiskarna visar hon dock den säkra vägen runt klipporna.
Denna siren förevigades av Heinrich HEINE i hans berömda dikt “Die Loreley” (1824) och sedan av Friedrich SILCHER i en sång (1837) som blev en populär visa om floden Rhen.
Natascha de SENGER utformade en Lorelei i brons och skänkte den till Sankt Goarshausen, som önskade sig en skulptur som kunde representera denna legend. Den 6 augusti 1983 samlades ett stort antal åskådare på stranden och på båtarna för att bevittna avtäckningen av den 3,30 meter höga och 850 kg tunga statyn av Lorelei.
Sedan statyn restes, har legenden om Lorelei äntligen gjort ett synligt avtryck och platsen den utspelar sig på har blivit ett populärt turistmål. Tusentals besökare kommer varje år för att beskåda Lorelei från flodstranden eller från en kryssningsbåt, både för platsens skönhet och för legenden som omger den.
Utöver sina offentliga verk, går konstnärens artistiska produktion att finna i privata konstsamlingar världen över.
Bland hennes skulpturer återfinns mytologiska framställningar, byster, dansare och många djur, som till exempel ”Le combat des chevaux lipizzans” (Lipizzaner-hästarnas kamp) (1959), ett verk som skänktes till shahen av Iran, Reza Pahlavi.
Bland Natascha de SENGERs målningar återfinns flera porträtt, särskilt av Pandit NEHRU och hans familj, av shahen av Iran och hans familj, av den tidigare kungen Umberto II av Italien och hans gemål drottningen Marie-José, samt av skådespelaren David NIVEN. Hon har också målat flera porträtt av svenska landsmän, däribland sin vän skådespelerskan Greta GARBO, Nobelpris-vinnaren i fysik, Gustav DAHLEN, skådespelaren Olof LJUNGGREN och hans familj, samt ambassadören Harald EDELSTAM som hon också var gift med under en tid.
Natascha de SENGER var gift tre gånger.
Fred KULLBERG född in i den protestantiska släkten KULLBERG, var barnbarn till August KULLBERG, en lysande affärsman som kallades för “Kungen av Katrineholm” då han grundade grosshandelsfirman Kullberg & Co, ett av de största företagen i Sverige under 1800-talet och tidigt 1900-tal med säte i Katrineholm.
GUSTAV HARALD EDELSTAM (1913-1989)
Den svenska ambassadören Gustav Harald EDELSTAM född in i den svenska protestantiska släkten EDELSTAM var känd för ha räddat hundratals norska judar, specialagenter och motståndsmän från nazisterna under andra världskriget. Under 1970-talet räddade han hundratals chilenare, diplomater, kubanska civila samt flyktingar från Uruguay och Bolivia från förföljelse av diktatorn Augusto PINOCHET, när han arbetade som sändebud i Santiago du Chili.
Varje år delar EDELSTAM-stiftelsen ut EDELSTAM-priset till en person som har visat prov på exceptionella insatser och mod för att försvara de mänskliga rättigheterna.
François-Louis de SENGER, barnbarn till kompositören Hugo de SENGER från Genève, affärsman och schweizisk publicist, var grundare och ägare till Annonces Senger, redaktör för flera tidningar (Femina, Elle, Bilan, Bilanz, Zürcher Woche, Trente Jours, Illustrazione Ticinese, …).
Gerardo HOCHSCHILD ROSENBAUM född in i släkten HOCHSCHILD, var son till Moritz HORSCHILD, känd som DR. Maurico HORSCHILD, en berömd entreprenör känd för att vara en tennmagnat. Moritz HORSCHILD kom att erkännas för sin mindre kända roll som ”Bolivias Schindler”, vars korrespondens i detta ämne klassificeras som ett av världsarven i Unescos världsarvsprogram.
2024 www.natascha-desenger.com – Tous droits réservés.